Linda V hittade flickan i skogen: ”Jag är arg på mig själv för att jag inte gjorde mer”

Den 7 juli råkade Linda V och hennes dotter Emilia komma förbi den plats där nioåriga Luna låg svårt skadad och medvetslös i skogen vid Morö Backe i Skellefteå. Det ändrade deras liv. Linda var den som ringde 112.

Här skriver hon om det som hände den 7 juli och framför sitt varma tack för det stöd hon får – inte från samhällets instanser, utan från människor som är berörda och skakade över de brister som fallet Luna avslöjar.

I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen försökte Abushi Shamse Kamal, 15, mörda nioåriga Luna genom att misshandla henne, strypa henne och binda fast henne vid ett träd. Foto: Erica Sundén, Sveriges Radio.

(Jag har tidigare kallat brottsoffret Josefin, men hennes familj har nu gått ut med hennes rätta namn, Luna).

Luna utsattes för grov våldtäkt och mordförsök med strypvåld av 15-årige Abushi Shamse Kamal. Den 14 december dömdes han till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

*Abushi Shamse Kamal, 15, våldtog och försökte mörda nioåriga Luna genom att strypa henne med hennes skosnören.*

Det var tvåbarnsmamman Linda, 37, som gick in i skogen och hittade Luna. Det var Linda som ringde 112 och därmed räddade Lunas liv. Upplevelsen blev ett trauma som Linda och hennes dotter Emilia, jämnårig med Luna, fortfarande inte har fått någon hjälp att bearbeta. För att försöka förstå har Linda skrivit ner sin berättelse och låtit mig ta del av den.

Fortsätt läsa ”Linda V hittade flickan i skogen: ”Jag är arg på mig själv för att jag inte gjorde mer””

Förhandstips: Jussi Björling Annandag Jul

Här kommer ett förhandstips till mina musikintresserade läsare och lyssnare: på Annandag Jul är det premiär på Swebbtv för min nya musikdokumentär om en av världens mest kända och hyllade sångare, världstenoren och den svenske nationalikonen Jussi Björling (1911-1960).

Jag har umgåtts med Jussi Björling i långa arbetspass hela hösten och blivit alltmer fascinerad av hans mångfacetterade liv och personlighet. Han sjöng från den 12 december 1915, då han är fyra år gammal, till den 20 augusti 1960, då han är 49½ och har tre veckor kvar att leva. En karriär som spänner över 45 år.

Som 27-åring gör han sin operadebut på Metropolitan i New York i rollen som Rodolphe i Giacomo Puccins ”Bohème”.

Men i Sverige är han mest känd som den svenske storsångaren som sjunger alla de välkända lovsångerna till fosterlandet. Släpp julstressen och gör er beredda på ett njutbart musikprogram och en intressant levnadsberättelse på Annandagens eftermiddag!

På julafton publicerar jag, som traditionen bjuder, mitt Evangelium enligt Julia.

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!

Ingen larmade om Abushi – ansvariga måste ställas till svars

Många har upprörts långt in i märgen av de besinningslösa brotten mot en nioårig flicka i Skellefteå i juli. Den 15-årige etiopiern Abushi Shamse Kamal våldtog och försökte strypa henne med hennes egna skosnören. Kamal dömdes den 14 december av Skellefteå tingsrätt till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, som ska ske i domstol.

*Abushi Shamse Kamal, dömd för mordförsök och grov våldtäkt på nioåriga Josefin.*

Nu vaknar till och med mainstream media efter att i ett halvår bara ha ägnat några förströdda rader åt mordförsöket och den grova våldtäkten mot nioåringen. Av MSM kallades hon länge ”en flicka under 15 år” – vilket lika gärna kunde vara en 14-åring.

Chockerande uppgifter framkommer nu om hur Skellefteå kommun har ignorerat varningssignaler gällande Abushi. Han tilläts till exempel att se råa vålds- och porrfilmer och söka på strypvåld på skolans datorer.

Om lärare och socialtjänst hade följt lagen och slagit larm kunde Abushis obeskrivligt grova brott mot nioåriga Josefin ha förhindrats.

Fortsätt läsa ”Ingen larmade om Abushi – ansvariga måste ställas till svars”

Abushi, 15, dömd till rättspsykiatrisk vård, osynliga offer får ingen hjälp

Abushi Shamse Kamal, 15 år, döms som väntat av Skellefteå tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning (i domstol). Han döms både för försök till mord och för grov våldtäkt mot barn. Domen innebär i princip att han kan hållas inlåst på livstid, eller så länge som det finns ”risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag”.

Den rättspsykiatriska undersökningen visar att han var ”under påverkan av en allvarlig psykisk störning” både när han våldtog, grovt misshandlade och försökte strypa nioåriga Josefin (fingerat namn) den 7 juli och när undersökningen gjordes.

*Abushi Shamse Kamal, 15-årig etiopier. Dömd för att den 7 juli grovt ha våldtagit och försökt mörda en nioårig flicka i Skellefteå.*

I den här texten riktar jag uppmärksamheten mot ett av Abushi Shamse Kamals osynliga offer, tvåbarnsmamman Linda (fingerat namn) som såg den livlösa nioåringen i skogen och larmade SOS Alarm.

Fortsätt läsa ”Abushi, 15, dömd till rättspsykiatrisk vård, osynliga offer får ingen hjälp”

Flickan i skogen – var det värt priset?

Den sjunde juli 2022 blir en nioårig flicka i Skellefteå utsatt för grov våldtäkt och mordförsök genom strypvåld när hon är på väg hem från fritids.

Flickan – vi kan kalla henne Josefin – får bestående hjärnskador och kommer att för överskådlig tid behöva hjälp med allt under dygnets alla timmar. Skellefteå kommun måste anställa sex personliga assistenter för flickans räkning.

Gärningsmannen är en 15-årig etiopier med en konstaterad intellektuell funktionsnedsättning. Trots att han tidigare har visat våldstendenser har inga åtgärder vidtagits för att begränsa hans rörelsefrihet. Resultatet av den rättspsykiatriska undersökning som 15-åringen genomgått lämnades in hos tingsrätten i Skellefteå den 30 november.

Den visar att 15-åringen har begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykiskt störning, och att han fortfarande lider av en allvarlig psykisk störning. Med anledning av detta finns risk för återfall i allvarlig brottslighet.

Det föreligger alltså ett oavvisligt behov av att hålla den 15-årige gärningsmannen inkapaciterad för att skydda andra människor från hans farlighet.

Rättegången återupptas den 7 december.
Fortsätt läsa ”Flickan i skogen – var det värt priset?”

Varför tror vi dem inte när de säger att de vill ta livet av oss?

Varför vill vi aldrig tro dem? I århundraden har den globala eliten inte gjort någon hemlighet av sina intentioner att kraftigt minska jordens befolkning. De menar det bokstavligen. Ändå tror vi inte på vad de säger.

Vi kan vara helt lugna. Offren kommer inte att skrika. De faller bara som käglor och dör inom några sekunder. Vissa av dem kommer att skaka i groteska kramper, som av somliga tolkas som dödliga neurologiska symtom av ett slag som tidigare är okända.

Fortsätt läsa ”Varför tror vi dem inte när de säger att de vill ta livet av oss?”

K-O Arnstberg: ”Dogmer är aldrig vetenskap”

Är det en slump att den industriella revolutionen började i England? Kunde den kanske lika gärna ha startat i Uganda?

Är det en slump att de tio bästa hundrameterslöparna genom tiderna är svarta (fyra av dem kommer från Jamaica)?

Det är några av de frågor som Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, ställer i den här texten, som jag har fått hans vänliga tillåtelse att publicera. Texten är ursprungligen publicerad på Arnstbergs blogg ”Invandring och mörkläggning”.

”Att förneka att det finns raser är inte fullt ut lika absurt som att förneka att det finns biologiska kön, men bra nära” skriver Karl-Olov Arnstberg. Som utgångspunkt har han Lundaprofessorn Dick Harrisons artikel i Svenska Dagbladet den 6 november i år, en recension av Ola Larsmos bok ”Lektion 11: en bok om rasbiologi” (Kaunitz-Olsson 2022). Dick Harrisson skriver:

”Låt oss konstatera det direkt: rasbiologin, med dess förutfattade grundmening att det är skillnad på olika mänskliga raser, är nonsens, vetenskapligt sett på samma nivå som astrologi.

Forskningen har övertygande bevisat att Homo sapiens utgör en synnerligen homogen art och att de variationer som finns i hudfärg inte på något vis återspeglar skillnader i våra tankemönster och beteenden. Det finns bara en människoras. Punkt slut.

Detta kan jag skriva i dag utan att riskera mothugg från andra än tokstollar på yttersta högerkanten.”

Fortsätt läsa ”K-O Arnstberg: ”Dogmer är aldrig vetenskap””

Jussi Björling, the One and Only

Jag vill bara meddela mina kära läsare och lyssnare att jag inte kommer att synas till här på bloggen på ett tag. Jag arbetar nämligen med en musikdokumentär om Sveriges nationalikon, Jussi Björling (1911-1960).

The One and Only.

Den världsberömde sångaren och den mångfacetterade människan.

Fortsätt läsa ”Jussi Björling, the One and Only”

Fröken Skamlös, Bystiga Damen och indoktrinering av barn

Transvestiter läser sagor för små barn på svenska bibliotek. Spektaklet, som promotas av skattefinansierade public service, innebär en farlig indoktrinering av barnen under deras mest känsliga utvecklingsperiod.

Bakom fenomenet finns en drivande agenda som handlar om att skapa könsförvirring, uppmuntra könsbyten, utplåna normala könsidentiteter och ytterst att skrota kärnfamiljen. Projektet är helsjukt och måste stoppas omgående.

*Varför läser Bystiga Damen och Fröken Skamlös sagor för små barn?*

De kallar sig ”Bystiga Damen” (Lady Busty) och ”Fröken Skamlös” (Miss Shameless) med efternamnet Winewhore (vinhora). Två transvestiter, utklädda i slampiga kvinnokläder, peruker och parodiska smycken som förtjänar sitt levebröd genom att dra runt på skattefinansierade kommunala bibliotek och läsa sagor för små barn.

Vem har bett dem om det? Inte barnen i alla fall.

Fortsätt läsa ”Fröken Skamlös, Bystiga Damen och indoktrinering av barn”

En annan tid, ett annat liv – idag är det 120 år sedan min älskade farmor föddes

Idag tänder jag ett ljus för min farmor. Just den här dagen är det 120 år sedan hon föddes, den 2 november 1902.

*I dag tänder jag ett ljus för min älskade farmor.*

Hon hette Maria Elisabet men kallades aldrig något annat än Lisa. Hon var en alldeles vanlig svensk kvinna från Bollnäs i Hälsingland. En sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. Hon var en av dem som i tysthet byggde Sverige, och hon var min älskade farmor. Hon förtjänar att bli omskriven och omtalad som den fina människa hon var.

Hon dog 1983. Men för mig är hon inte död. I mitt hjärta och mitt minne lever hon starkt och tydligt. Jag pratar ofta med henne. Det märkliga är att ju äldre man blir, desto mer lever man i sina minnen. Där umgås man nästan lika mycket med de människor som har levt och stått en nära som med dem man har omkring sig i nuet.

Fortsätt läsa ”En annan tid, ett annat liv – idag är det 120 år sedan min älskade farmor föddes”