Det kallas integration – men är människomisshandel

Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i hur man behandlar sina svagaste, mest utsatta medborgare.

I dagens Sverige är gamla människor generellt lågt värderade. I takt med nedvärderingen och det samtidiga vurmandet för massinvandring och mångkultur har äldreomsorgen inklusive hemtjänsten blivit en arena för grov kriminalitet. Samhällets allra svagaste och mest försvarslösa utsätts för grova våldsbrott och egendomsbrott. Skandalerna duggar tätt.

Bakom haveriet finns en lika naiv som missriktad politisk idé: politiker och tjänstemän, både på riksnivå och kommunal nivå, vill slå två flugor i en smäll genom att låta nyanlända invandrare arbetsträna på gamla och funktionshindrade människor.

Invandrares sysselsättning prioriteras före sköra människors behov av trygghet och omsorg. Intressekonflikten mellan de två kategorierna erkänns inte ens. Det kallas ”integration”. Men det är människomisshandel.

Har ättestupan funnits? Det finns inga historiska belägg för att vikingarna eller deras förfäder kastade ner sina gamla och sjuka från hög höjd. Men om man inte längre var en resurs för gruppen var man utlämnad åt dess godtycke. Precis som nu.

Fortsätt läsa ”Det kallas integration – men är människomisshandel”

Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?

Förra sommaren kommenterade en vän att jag lever ett till synes händelselöst liv. Kommentaren blev upphov till en serie krönikor på temat. Jag återpublicerar nu några av krönikorna, delvis omarbetade.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för det tillgängliga kulturutbudet för oss som betalar för Kungliga Operans, Konserthusets och Berwaldhallens verksamhet i huvudstaden men bor för långt bort för att kunna ta del av den.

Den ena bygdegården är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), ligger bara en halvmil från den mindre. Den är tyvärr ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?”

Joakim Lamotte kommer aldrig att få Stora Journalistpriset

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Mitt i Fiendeland står han. Människor runt omkring honom hatar honom och allt han står för. Många vill se honom död.

Joakim Lamotte har, i likhet med många andra journalister i fria media, föraktfullt kallats ”swishhora”, det vill säga han försörjer sig på frivilliga donationer, inte på tvångsinbetalda skattepengar.

Han är Sveriges modigaste journalist, och han kommer aldrig att få Stora Journalistpriset.

Joakim Lamotte särskiljer sig från skrivbordsjournalister, fejkdissidenter och andra välanpassade som ständigt har ett finger uppe i luften för att känna hur PK-vindarna blåser innan de vågar skriva en bokstav eller länka till något. De ängsligt sidblickande, som tror på och noggrant botaniserar i Wikipedias lögner om de verkliga dissidenterna innan de utsätter sig för risken att få sitt anseende fläckat av guilt-by-association.

Mitt i stormen vill han vara.

Vill och vill. När jag läser hans bok ”Där stormen är. En ”swishhoras betraktelser” (Nopolar Publishing) får jag snarare intrycket att Joakim Lamotte axlar ett ansvar för att möta ”det andra Sverige” öga mot öga och därmed utsätta sig för stora risker. Att göra det som ingen annan vågar, i varje fall ingen annan journalist. Som ett slags kall, med en stark vilja och gnetig envishet som drivmedel.

Fortsätt läsa ”Joakim Lamotte kommer aldrig att få Stora Journalistpriset”

Att se vårt land förstöras sliter sönder vår trygghet och identitet

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varför gör det så ont när vi ser det land där vi har fötts och vuxit upp invaderas av främlingar, tas över och förstöras?

Jag ställde frågan nyligen i krönikan ”Det handlar om identitet: om ett invaderat folks djupaste sorg”, med exempel från min födelsestad Bollnäs, och försökte själv besvara den:

”Det handlar om identitet. Vi har införlivat staden eller bygden i oss själva. När omgivningen förstörs är det en bit av oss som går sönder.

Detta är ett invaderat folks djupaste sorg.”

*En liten inmutad bit av Sverige, med svenska flaggan. Vad betyder vårt fosterland för oss? Vilka faktorer präglar vår anknytning på nationell nivå?*

Fortsätt läsa ”Att se vårt land förstöras sliter sönder vår trygghet och identitet”

Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan

En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.

Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.

Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.

Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.

*Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.*

Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan”

När utopierna faller och tolkningsföreträden brister

Det gör ont när utopier faller och tolkningsföreträden brister. Efter valet ser vi fantomsmärtorna och aggressiviteten hos det vänsterliberala etablissemang som i minst sex årtionden har hamrat fast sitt åsiktsmonopol och nu häpet ser sitt tolkningsföreträde hotat. De har tagit sig rätten att mobba, demonisera, stigmatisera och straffa ut människor som har andra åsikter än de själva.

En mycket lång period av demonisering av Sverigedemokraterna från media och 7-klövern går mot sitt slut. Sverige har förlorat minst 20 år som kunde ha använts till att lösa svåra problem. Innerst inne vet Socialdemokraterna att deras sekellånga epok vid makten är över för alltid.

Efter valet och med ett maktskifte på regeringstaburetterna känner åsiktskorridorens tillskyndare marken försvinna under fötterna. Det är en ovan och av allt att döma oförutsedd upplevelse. Den ohöljda häpnaden är påfallande.

Fortsätt läsa ”När utopierna faller och tolkningsföreträden brister”

Vad är en modig människa?

Vad är mod? Vad är en modig människa? Var går gränsen mellan mod och dumdristighet? Varför vågar så få människor vara modiga?

Zoia Zakariasdotter ställer de här frågorna och många andra i sin serie ”Modiga människor”. I det här avsnittet försöker jag svara. Svårt, för jag anser inte alls att jag är en modig människa.

Programmet handlar bland annat om Dagens Nyheters utveckling från respekterad nyhetstidning med en rad skickliga skribenter – till det oanständiga propagandaorgan tidningen är idag.

Det mod som många vill tillskriva mig handlar istället om att det för mig alltid har varit självklart att uttrycka mina åsikter. Det är inte en fråga om mod. Jag är uppvuxen i en familj och släkt där det var naturligt att säga vad man tycker.

Fortsätt läsa ”Vad är en modig människa?”

Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia

Högröstade feministiska aktivister i opinionen och överallt på myndigheter och regeringstaburetter har under många decennier målmedvetet velat avskaffa kärnfamiljen. ”Valfrihet” och ”jämställdhet” var två av propagandaorden – som fick kamouflera en helt annan verklighet.

Blev resultatet vad de väntade sig? Jag har lagt pussel med bitarna i ett hundraårigt perspektiv och försöker se en helhetsbild. Resultatet av socialdemokratisk familjepolitik berövar männen inflytande och skadar i synnerhet barnen. I dag mår barn och ungdomar psykiskt sämre än någonsin tidigare. Varför?

*1950-talet var hemmafruarnas årtionde. Många kärnfamiljer valde en lösning som gav både barn och föräldrar trygghet.*

*Åsa Regnér, socialdemokratisk jämställdhetsminister 2014-2018 efter att ha arbetat som generalsekreterare för lobbyorganisationen RFSU 2007-2012.*

Det går inte att utesluta att en och annan flaska champagne korkades upp den här dagen. Den 1 april 2016 var en alldeles särskild dag.

Då firade den dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern Åsa Regnér, tillsammans med sina gamla kompisar på lobbyorganisationen RFSU, blivande faderlösa barn.

Det de firade var ett riksdagsbeslut som gjorde den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från den 1 april 2016 kan ensamstående kvinnor skaffa barn på egen hand, utan att blanda in en man. Beslutet är ett led i Socialdemokraternas familjepolitik, som i ett hundraårigt perspektiv handlar om att ge makten över reproduktionen till kvinnorna och Pappa Staten. Den som har makten över reproduktionen har makten över hela samhället.

Fortsätt läsa ”Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia”

Mitt Sommarprogram 2021

I fem år har jag gjort ett Sommarprogram på eget initiativ varje sommar. När Mikael Willgert ringde och frågade om jag ville medverka i Swebb-tv:s satsning på alternativa Sommarprogram tvekade jag inte utan tackade ja.

Att presentera 30 Sommarprogram i en alternativ och fristående kanal är en mycket djärv satsning, en styrkedemonstration gentemot Sveriges Radios politiskt korrekta monopol. Lyssnarnas entusiasm tyder på att detta är något som många har längtat efter – fristående röster, fritt tänkande människor som inte inordnar sig i åsiktskorridoren och därför är utestängda från alla mainstreammedia.

Håll till godo! Donera gärna en slant om du gillar mitt program. Donationsuppgifter finns längre ned.

Fortsätt läsa ”Mitt Sommarprogram 2021”

Satir: Åtskillnadsverket – nu som podd

I ett välordnat samhälle är det en angelägen uppgift för staten att ha kontroll på medborgarna och förhindra att människor kommer samman och upplever gemenskap.

I Åtskillnadsverkets avsiktsförklaring stod tydligt angivet att mänsklig samvaro utgör roten till allt ont och kan sätta mycket stora värden på spel, eftersom den utgör grunden för att hamna i samtal som kan väcka oönskade tankar och idéer av samhällsomstörtande karaktär till liv.

Vårsammanträdet i Åtskillnadsverket-K var en veritabel prövning. ”K” stod för kärlek och utgjorde den snabbast växande avdelningen inom verket. Den allmänna hotbilden och den i hast framrusande våren gjorde annars sansade handläggare nervösa som kapplöpningshästar.

Fortsätt läsa ”Satir: Åtskillnadsverket – nu som podd”