”Det här är början till slutet för Covidtyrannerna. Det kan bli den kanadensiske premiärministern Justin Trudeau’s Ceaușescu-moment” säger den brittiske politikern Paul Weston i den här videon.
Det Paul Weston talar om är den gigantiska, många mil långa lastbilskonvojen med mer än 50 000 bilar som rör sig från hela Kanada mot huvudstaden Ottawa. Chaufförerna protesterar mot vaccintvång och för frihet. Överallt längs vägarna står människor som stöder dem med mat, uppmuntran och pengar.
Den politiska korrektheten är inte bara ett språkbruk. Den är ett smygande, långsamt verkande gift som förgiftar och förlamar befolkningen i hela Västvärlden. I Sverige har den nått rekordnivåer, eftersom svenskar oftast är av vänsäll och anpasslig, stundom feg natur, obenägna att stå upp för sig själva och ta konflikter.
Här är en liten checklista för dig som inte vill låtsas vara en annan än den du är, som har svårt för att ljuga och vill stärka din förmåga att stå emot grupptryck och ängslan att bli utesluten ur flocken.
Kaffekalas med släkten i grönskan 1932. Den politiska korrektheten var ännu inte uppfunnen.
Börja med att ge akt på ditt språk. Om du kommer på dig själv med att säga ”ungdomsgäng” när det handlar om invandrargäng och ”utsatta områden” om platser där invandrare skjuter ihjäl varandra, våldtar och krigar om narkotikarevir istället för att lära sig svenska, arbeta och anpassa sig till Sverige – då är du i farozonen för politisk korrekthet och bör reflektera över vilka ord du använder och varför du använder dem.
De här orden och många andra används frekvent i media, och de har ett syfte: att förneka eller försköna konsekvenserna av massinvandringen och slippa bli kallad ”rasist” eller andra tillmälen. Men det är inte rasism att öppet diskutera invandringens negativa konsekvenser.
Norska medias lögner har slagit Peder Jensens liv i spillror.
I samband med Anders Behring Breiviks terrordåd i Oslo och på Utöya den 22 juli 2011 beskylldes Peder Jensen för att ha ”inspirerat” Breivik till terrordåden. Orsaken var att Breivik, utan Jensens kännedom eller tillåtelse, hade citerat Jensens blogg i sitt så kallade manifest, somomfattade mer än 1 500 sidor.
Norska media utsåg Peder Jensen till syndabock och startade ett drev och en hetsjakt, byggd på lögner, som tvingade Jensen att gå i landsflykt. Fortfarande elva år senare kan Peder Jensen inte få ett arbete i Norge. Han har sökt många och är överkvalificerad för de flesta. I Norge råder ett politiskt åsiktsförbud – precis som i Sverige.
Jag har tidigare skrivit om Peder Jensen här och här.
Författaren Peder Jensen, känd som bloggaren Fjordman.
Den stora norska nätsajten Document.no publicerade på torsdagen en artikel av Peder Jensen, där han redogör för de jobb han har sökt och det bemötande han har fått.
Högröstade feministiska aktivister i opinionen och överallt på myndigheter och regeringstaburetter har under många decennier målmedvetet velat avskaffa kärnfamiljen. ”Valfrihet” och ”jämställdhet” var två av propagandaorden – som fick kamouflera en helt annan verklighet.
Blev resultatet vad de väntade sig? Jag har lagt pussel med bitarna i ett hundraårigt perspektiv och försöker se en helhetsbild. Resultatet av socialdemokratisk familjepolitik berövar männen inflytande och skadar i synnerhet barnen. I dag mår barn och ungdomar psykiskt sämre än någonsin tidigare. Varför?
1950-talet var hemmafruarnas årtionde. Många kärnfamiljer valde en lösning som gav både barn och föräldrar trygghet.Åsa Regnér, socialdemokratisk jämställdhetsminister 2014-2018 efter att ha arbetat som generalsekreterare för lobbyorganisationen RFSU 2007-2012.
Det går inte att utesluta att en och annan flaska champagne korkades upp den här dagen. Den 1 april 2016 var en alldeles särskild dag.
Då firade den dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern Åsa Regnér, tillsammans med sina gamla kompisar på lobbyorganisationen RFSU, blivande faderlösa barn.
Det de firade var ett riksdagsbeslut som gjorde den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från den 1 april 2016 kan ensamstående kvinnor skaffa barn på egen hand, utan att blanda in en man. Beslutet är ett led i Socialdemokraternas familjepolitik, som i ett hundraårigt perspektiv handlar om att ge makten över reproduktionen till kvinnorna och Pappa Staten. Den som har makten över reproduktionen har makten över hela samhället.
Hur långt är du beredd att inskränka dina fri- och rättigheter för att uppnå – ja, vad?
Hur långt tänker du låta dig styras av myndigheter och politiker och vad de säger är ”allas vårt bästa”?
Nu har vi två år av begränsningar bakom oss. Enligt Folkhälsomyndighetens statistik har 81,7 procent av Sveriges befolkning låtit injicera sig med en substans vars innehåll och verkningar de inte vet någonting om. För ”allas vårt bästa”.
Kvinnan som har gjort den här videon kallar sig Conservative Momma och gör korta satiriska videos i en egen YouTube-kanal. Att göra satir i dag är svårt, eftersom verkligheten är en enda stor satir. Men Conservative Momma lyckas. Hon tillför den där lilla udden som gör vansinnet tydligt.
Käre flykting och era anhöriga och övriga medlemmar i storfamiljen! Vi vet inte om ni är välkomna till vårt land, för vi fick aldrig reda på att ni skulle flytta hit. Det blev en överraskning för oss.
Jul, jul, signade jul! Den länge emotsedda och efterlängtade. Julen då allting ska fungera enligt planerna, då alla förberedelser ska falla ut till allas glädje och förnöjelse. Trivsel och gemenskap ska blomma i familjens sköte.
Men trots alla ansträngningar räcker det att en eller ett par medverkande faller utanför ramarna för att julen ska bli något helt annat än vad alla har tänkt sig. Vid den jul som jag berättar om i den här podden spelar ett kastspö en avgörande roll. Kastspöet blir en faktor som lever kvar i minnena fortfarande efter 72 år. Det kommer att överleva oss alla.
Mamma städar, fejar och gnor. Det ska bli jul. Året är 1949, och jag har nyss fyllt fem år. Det är en särskild jul, för mormor och hennes nye man Jonas ska komma och fira julen hos oss i Östersund. Mamma bakar och lägger in sill, gör rödbetssallad, rullar köttbullar och vattnar ur skinkan. På julbordet ska ingenting fattas.
Julen stundade i Svea rike. Snöflingor föllo mjukt och traditionsenligt på taken till såväl höghus som modulbaracker och små röda stugor.
Så inleds mitt alternativa julevangelium som jag enligt traditionen publicerar på julaftonen varje år. Mitt evangelium är skrivet i en språklig form som anknyter till Bibelns julevangelium – men med ett satiriskt innehåll som handlar om vår egen tid på jorden.
Adventsstjärnorna spredo sitt varma sken i alla fönster som inte voro blockerade av parabolantenner, och eldskenet från hundratals brinnande bilar lyste stämningsfullt mot den mörka himlen i vinternatten.
I alla tider har det funnits smärtbärare, människor som har en större känslighet än andra och som bär psykisk smärta åt dem som inte själva förmår härbärgera den. Coronapandemin har ställt fenomenet på sin spets. Har bärandet av andras smärta någonsin varit så utbrett som i dag? I Sverige är det ett fåtal, knappt 20 procent, som bär smärta åt en majoritet på drygt 80 procent.
Vi ser deras smärta, vi känner den – men vi kan, av olika skäl, inte tala om den. Tystnaden växer till en allt större klyfta mellan oss och dem. Vi är fångade i ett etiskt dilemma vars art och dimensioner åtminstone jag inte kan erinra mig ha upplevt tidigare.
Att identifiera och erkänna problemet kan vara ett steg på vägen mot en lösning. Men några garantier finns inte.
Den psykiska smärta du inte själv erkänner och förmår härbärgera överförs på andra, som får bära den åt dig.
Dan Anderssons poesi har alltid stått mig nära. Ingen har fångat den svenska folksjälen som han. Han var vildmarkspoeten som gav röst åt människorna i de stora skogarna, åt de fattiga och det enkla livets människor.
Men samtidigt som han var en gudabenådad poet var han en komplicerad människa. Han kunde vara svår att ha att göra med och ”överjävligt elak” enligt Göran Greider, som har skrivit en bok om Dan Anderssons okända kärlekshistoria med studentskan Märta Larsson från Östermalm i Stockholm.
Jag har gjort en musikdokumentär om Dan Andersson och Märta Larsson. Programmet finns också på Swebb-tv och har hittills haft mer än 6 000 visningar.
OBS! Om videon nedan inte fungerar – gå direkt till Swebb-tv! Då kommer du rakt på mitt program.
Dan Andersson var verksam som författare i bara sju år – från 1913 till sin död 1920. Ändå är han en av Sveriges mest kända och omtyckta författare.
Trots att han dog för 101 år sedan lever hans poesi fortfarande i det svenska folkdjupet och inbjuder till ständigt nya tolkningar. Tyvärr kom hundraårsminnet av hans död i skymundan för coronahysterin 2020.
Julia Caesar 