Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom

Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.

Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.

I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.

Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.

Statsminister Per Albin Hansson (S) går i förstamajtåg på 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

Moster Therése är ett prisma där Ljusdal och Sverige bryts

Ljusdals kommun i Hälsingland är en av många som har tagit emot så många kostsamma migranter att kommunens ekonomi har kapsejsat. Nu får de gamla invånarna betala för politikernas misstag. Äldreboenden läggs ner på löpande band. Åttio platser ska bort.

Vi har inte så mycket annat att spara på” säger äldreomsorgschefen Anna Forsberg.

(Artikeln finns också inläst som ljudfil nedanför texten).

Källbacka vård- och omsorgsboende i Ljusdal.

Fortsätt läsa ”Moster Therése är ett prisma där Ljusdal och Sverige bryts”

I Allhelgonatid minns vi våra döda

Den tid när novembermörkret har kopplat ett grepp om oss är samtidigt en tid då vi minns våra döda. Vi tänker på dem som stått oss nära, och om vi har möjlighet smyckar vi deras gravar och tänder ljus som driver undan mörkret.

Det är en vacker sed, och vi ska värja den mot de kommersiella krafter som vill ersätta det här ögonblicket av andlighet, allvar och eftertanke med ytlighet och importerade seder som går ut på att klä ut sig och trycka i sig så mycket smågodis som möjligt.

Fortsätt läsa ”I Allhelgonatid minns vi våra döda”

Arkitektur, del 1: Kulturmarxisternas mord på våra städer

I mer än ett halvt sekel har arkitekter i maskopi med politiker och byggherrar begått lustmord på våra städer. Gamla vackra stadskärnor har skövlats och ersatts med människofientlig mardrömsarkitektur i glas och betong. 

Det här är den första av tre krönikor om arkitektur.

Solna. Futuristisk husdröm för arkitekter. Arkitekten har haft kul vid ritbordet. Men vad gör brutal arkitektur med människor? Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

Fortsätt läsa ”Arkitektur, del 1: Kulturmarxisternas mord på våra städer”

Podd: När mamma gick till tandläkaren. En svensk historia.

En podd tillägnad Marja Grill, SVT.

Det här är en podd som handlar om frontalkollisionen mellan den bild som media ger av dagens Sverige och den verklighet som många äldre svenskar levde i för inte alls länge sedan och som vi fortfarande bär levande inom oss.

Om ett stycke svensk arbetarhistoria som illustrerar kollisionen mellan den offerdramaturgi som media slentrianmässigt bygger upp kring invandrare, och våra egna minnen av fattigdom, bostadsbrist och trångboddhet innan Sverige blev ett välfärdsland.

Fortsätt läsa ”Podd: När mamma gick till tandläkaren. En svensk historia.”

När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT

När mamma var liten fick hon engelska sjukan. Rakit som det också kallas. Hennes skelett utvecklades inte normalt. Hennes ben mjuknade. Hon kunde inte stödja på dem och kunde inte gå. Hon kallade sina ben ”bågarna”.

Det var i början av 1920-talet. Familjen bodde på tredje våningen i ett hus i Ljusdal. Morfar var bilförsäljare. Mormor fick bära både minstingen och min mamma upp- och nedför alla trapporna.

Fortsätt läsa ”När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT”