Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?

Förra sommaren kommenterade en vän att jag lever ett till synes händelselöst liv. Kommentaren blev upphov till en serie krönikor på temat. Jag återpublicerar nu några av krönikorna, delvis omarbetade.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för det tillgängliga kulturutbudet för oss som betalar för Kungliga Operans, Konserthusets och Berwaldhallens verksamhet i huvudstaden men bor för långt bort för att kunna ta del av den.

Den ena bygdegården är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), ligger bara en halvmil från den mindre. Den är tyvärr ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?”

Hyckleriet om nazistiska rötter: även KD har letts av uttalade nazister

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

*Alice Teodorescu Måwe, jurist, debattör och kandidat för KD till Europaparlamentet.*

Det är ganska häpnadsväckande. Men det finns personer som tror att utläggningar om Sverigedemokraternas ”nazistiska förflutna” fortfarande är gångbara för att skaffa sig själva politiska poäng.

Senast ut på de sviktande arenabrädorna är debattören Alice Teodorescu Måwe, som har låtit sig intervjuas i Dagens Nyheter om sin ”aversion mot Sverigedemokraterna”. Men den tid då det gick att skaffa sig politiska poäng med så enkla knep är på upphällningen. Samma sak gäller den tid då det gick att få applåder för önsketänkande om fri invandring.

”Vilket fynd fär Kristdemokraterna” ser KD:s partiledare Ebba Busch (t h) ut att tänka om nyvärvade Alice Teodorescu Måwe. Men efter Teodorescu Måwes attack mot samarbetspartiet SD framstår hon som ett sänke för KD.

Lönsamheten för hyckleri är i starkt avtagande. Folkets vrede slår tillbaka som en bumerang.

Fortsätt läsa ”Hyckleriet om nazistiska rötter: även KD har letts av uttalade nazister”

Joakim Lamotte kommer aldrig att få Stora Journalistpriset

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Mitt i Fiendeland står han. Människor runt omkring honom hatar honom och allt han står för. Många vill se honom död.

Joakim Lamotte har, i likhet med många andra journalister i fria media, föraktfullt kallats ”swishhora”, det vill säga han försörjer sig på frivilliga donationer, inte på tvångsinbetalda skattepengar.

Han är Sveriges modigaste journalist, och han kommer aldrig att få Stora Journalistpriset.

Joakim Lamotte särskiljer sig från skrivbordsjournalister, fejkdissidenter och andra välanpassade som ständigt har ett finger uppe i luften för att känna hur PK-vindarna blåser innan de vågar skriva en bokstav eller länka till något. De ängsligt sidblickande, som tror på och noggrant botaniserar i Wikipedias lögner om de verkliga dissidenterna innan de utsätter sig för risken att få sitt anseende fläckat av guilt-by-association.

Mitt i stormen vill han vara.

Vill och vill. När jag läser hans bok ”Där stormen är. En ”swishhoras betraktelser” (Nopolar Publishing) får jag snarare intrycket att Joakim Lamotte axlar ett ansvar för att möta ”det andra Sverige” öga mot öga och därmed utsätta sig för stora risker. Att göra det som ingen annan vågar, i varje fall ingen annan journalist. Som ett slags kall, med en stark vilja och gnetig envishet som drivmedel.

Fortsätt läsa ”Joakim Lamotte kommer aldrig att få Stora Journalistpriset”

Att se vårt land förstöras sliter sönder vår trygghet och identitet

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varför gör det så ont när vi ser det land där vi har fötts och vuxit upp invaderas av främlingar, tas över och förstöras?

Jag ställde frågan nyligen i krönikan ”Det handlar om identitet: om ett invaderat folks djupaste sorg”, med exempel från min födelsestad Bollnäs, och försökte själv besvara den:

”Det handlar om identitet. Vi har införlivat staden eller bygden i oss själva. När omgivningen förstörs är det en bit av oss som går sönder.

Detta är ett invaderat folks djupaste sorg.”

*En liten inmutad bit av Sverige, med svenska flaggan. Vad betyder vårt fosterland för oss? Vilka faktorer präglar vår anknytning på nationell nivå?*

Fortsätt läsa ”Att se vårt land förstöras sliter sönder vår trygghet och identitet”

Kvinnoväldet leder till samhällskollaps

Ingen som någonsin sett ett nyhetsprogram i SVT kan ha undgått att lägga märke till den fullständiga dominansen av kvinnor på offentliga poster i den svenska maktapparaten. Det är kvinnor, kvinnor överallt.

Som att hamna mitt i en syjunta där män är bannlysta. Eller som om en bomb har utplånat alla män från svensk jord.

Möjligen drar vi också slutsatser om ett samband mellan den höga andelen kvinnor på chefsposter och att så mycket i Sverige fungerar allt sämre.

Nu sitter kvinnor på nästan alla maktpositioner i Sverige. Det är inte jämställt. OBS! Bilden är en genrebild på kvinnliga chefer. Självklart har många av dem kompetens för sitt uppdrag. Det handlar om ett fenomen på samhällsnivå, inte om enstaka individer.

Fortsätt läsa ”Kvinnoväldet leder till samhällskollaps”

Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för traktens kulturutbud för oss som bor långt från Kungliga Operan, Konserthuset och Berwaldhallen – men ändå betalar för deras verksamhet.

Den ena är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), är ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården”

Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan

En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.

Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.

Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.

Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.

*Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.*

Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan”

När utopierna faller och tolkningsföreträden brister

Det gör ont när utopier faller och tolkningsföreträden brister. Efter valet ser vi fantomsmärtorna och aggressiviteten hos det vänsterliberala etablissemang som i minst sex årtionden har hamrat fast sitt åsiktsmonopol och nu häpet ser sitt tolkningsföreträde hotat. De har tagit sig rätten att mobba, demonisera, stigmatisera och straffa ut människor som har andra åsikter än de själva.

En mycket lång period av demonisering av Sverigedemokraterna från media och 7-klövern går mot sitt slut. Sverige har förlorat minst 20 år som kunde ha använts till att lösa svåra problem. Innerst inne vet Socialdemokraterna att deras sekellånga epok vid makten är över för alltid.

Efter valet och med ett maktskifte på regeringstaburetterna känner åsiktskorridorens tillskyndare marken försvinna under fötterna. Det är en ovan och av allt att döma oförutsedd upplevelse. Den ohöljda häpnaden är påfallande.

Fortsätt läsa ”När utopierna faller och tolkningsföreträden brister”

Vad är en modig människa?

Vad är mod? Vad är en modig människa? Var går gränsen mellan mod och dumdristighet? Varför vågar så få människor vara modiga?

Zoia Zakariasdotter ställer de här frågorna och många andra i sin serie ”Modiga människor”. I det här avsnittet försöker jag svara. Svårt, för jag anser inte alls att jag är en modig människa.

Programmet handlar bland annat om Dagens Nyheters utveckling från respekterad nyhetstidning med en rad skickliga skribenter – till det oanständiga propagandaorgan tidningen är idag.

Det mod som många vill tillskriva mig handlar istället om att det för mig alltid har varit självklart att uttrycka mina åsikter. Det är inte en fråga om mod. Jag är uppvuxen i en familj och släkt där det var naturligt att säga vad man tycker.

Fortsätt läsa ”Vad är en modig människa?”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

*Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman*

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”