Skrikvänstern äter sig själv

Hon intar den offentliga scenen som om det är självklart att just hon ska hålla i taktpinnen och dirigera föreställningen. Hon är övertygad om att hon har rätt att sabotera ett demokratiskt torgmöte. Omkring sig har hon samlat en mobb av invandrare. De utgör de ynkliga trupper hon har lyckats skrapa ihop. Invandrarna är hennes nyttiga idioter i vänsterns kamp mot yttrandefrihet.

Alternativ för Sveriges torgmöte i Uddevalla den 30 augusti. Kvinnan i röd jacka är vänsterpartisten och kommunfullmäktigeledamoten Ewa Espling, 56, som hetsar och dirigerar en stor grupp invandrare för att störa mötet.

Vi befinner oss i Uddevalla. Det är torsdagen den 30 augusti 2018, mitt i valrörelsens slutskede. Det nya partiet Alternativ för Sverige håller ett av 50 offentliga torgmöten under sin valturné i hela landet. På varje plats har människor mött upp för att lyssna på vad ett nytt parti har att säga, och på varje plats har de tagits emot med applåder och entusiasm.

Fortsätt läsa ”Skrikvänstern äter sig själv”

Stoltheten över att vara en del av sitt land

I den svenska valrörelsen kan det vara lämpligt att påminna om vad det är att vara en del av ett land.

Monologen ”I am an Englishman” grep mig när jag hörde den för första gången för många år sedan. Den handlar om nationell identitet och tillhörighet, om familj och tradition. Om stoltheten över att vara en del av sitt land. Den kunde lika gärna heta ”Jag är svensk”.

Den brittiske skådespelaren Marc Warren framför monologen ur BBC’s 2001 NCS Manhunt, ett tal av en man vid namn Laurence Bright. Jag beklagar ett svagt surrande biljud i ljudupptagningen, men det är innehållet som räknas. Texten följer här.

Fortsätt läsa ”Stoltheten över att vara en del av sitt land”

Före detta Sfi-lärare: ”Jag har en moralisk skyldighet att berätta”

I Swebb-tv:s intervju med den före detta läraren på Sfi (Svenska för invandrare) Simon Karlsson berättar han om det gigantiska svindleri som politikerna utsätter svenska folket för genom att utmåla alla som kommer till Sverige som ”flyktingar som flyr från krig och våld”.

I den intervju som Mikael Willgert på Swebb-tv gör berättar Simon Karlsson om helt andra erfarenheter av de elever han har mött som Sfi-lärare i Varberg. Uppgifterna om till exempel människor som kommer från Syrien stämmer sällan med den bild som media och politiker ger.

Fortsätt läsa ”Före detta Sfi-lärare: ”Jag har en moralisk skyldighet att berätta””

Musikaliska anteckningar 23. Musik och politik.

Först spetsar jag öronen. Undrar om jag hörde fel. Har rattat in Alternativ för Sverige för att lyssna på ett av deras 50 torgmöten i hela landet (utom Gotland) och bilda mig en uppfattning om vad ett nytt politiskt parti vill göra för Sverige.

Men nej – jag hör inte fel. Ut över torgen i svenska städer 2018 ljuder Ulla Billquists röst: ”Säg det med ett leende”, inspelad i juni 1940.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 23. Musik och politik.”

Så ser folkutbytet ut i din kommun

I årtionden har politiker, tjänstemän och journalister hjälpts åt att mörklägga att det pågår ett utbyte av den svenska urbefolkningen mot hundratusentals människor från underutvecklade länder i tredje världen.

Om inte den här utvecklingen stoppas kommer svenskarna att inom bara ett par årtionden vara i minoritet i vårt eget land.

Det här diagrammet visar utvecklingen i procent i de 25 största svenska kommunerna. Personer med utländsk bakgrund är redan i majoritet i Botkyrka och Södertälje och nära majoritet i Malmö och Huddinge.

Fortsätt läsa ”Så ser folkutbytet ut i din kommun”

Ceaușescu-känslan

Förstening och död präglar svensk politik. Oändliga upprepningar, lika ändlösa floskler och lögner. En grundligt förbrukad trovärdighet. Ingen tror på 7-klöverpolitikerna längre, inte ens de själva.

Som döende dinosaurier går de mot solnedgången medan de pliktskyldigt uppför sina sista trötta piruetter.

Gång på gång får jag det jag kallar Ceaușescu-känslan. De som har levt tillräckligt länge vet vem Nikolae Ceaușescu (1918-1989) var: kommunistisk statschef och diktator i Rumänien från 1967 tills han och hans hustru Elena Ceaușescu avrättades den 25 december 1989.

Fortsätt läsa ”Ceaușescu-känslan”

Kan vem som helst bli svensk?

Den här krönikan handlar om den absolut mest grundläggande frågan i svensk migrationspolitik. Alla åtta riksdagspartier besvarar frågan ”Kan vem som helst bli svensk?” i unison kör med ”ja”. Detta ”ja” är svaret på varför Sverige i dag ser ut som det gör.

Här finns grundorsaken till politikernas enorma svek och bedrägeri mot svenska folket. För om svenskar inte finns som etnisk grupp, om det inte går att precisera att vi är ett folk och vilka kvaliteter som kännetecknar oss – då är Sverige bara en geografisk yta som man lika gärna kan fylla med vilka människor som helst.

Fortsätt läsa ”Kan vem som helst bli svensk?”

Ny podd: Din röst i valet

Du är omgiven av ett sorl av röster. I valrörelsen försöker alla överrösta varandra. En valrörelse är en marknad, där politikerna vill ha din uppmärksamhet och sälja sina budskap och löften till dig.

Fortsätt läsa ”Ny podd: Din röst i valet”

Ny bok: Ombord på Titanic spelar orkestern

Nu är den här, rykande färsk från tryckeriet – min nya bok ”Ombord på Titanic spelar orkestern”.

En serie ögonblicksbilder och nedslag i den absurda verklighet som Sverige har förvandlats till på bara ett halvsekel.

De flesta känner antagligen till den dramatiska händelse som boktiteln syftar på. Det stora ångfartyget Titanic kallades ”världens första osänkbara skepp”.

Fortsätt läsa ”Ny bok: Ombord på Titanic spelar orkestern”

Mikael Jalving: ”Minoriteter är fina, majoriteten är grym”

”Av rädsla för att bli utstötta måste konstnärer och författare böja sig för de korrekta åsikterna. Den kreativa klassen håller sig allt lugnare när samtalet närmar sig den ömtåliga frågan om vilket samhälle vi egentligen lever i och ger vidare till nästa generation.”

Det skriver den danske författaren och historikern Mikael Jalving i en krönika i Jyllands-Posten. Jag har översatt krönikan från danska.

*Mikael Jalving, dansk författare, historiker och debattör.*

”Den kreativa klassen håller sig allt lugnare när samtalet närmar sig de känsliga frågorna. Med jämna mellanrum efterfrågar tidens media författarnas och konstnärernas åsikt om samhällsutvecklingen.

De bör kunna tala om Christiansborg (riksdagshuset), kapitalet eller högerpopulismen, i motsats till att rädda jorden, världsfreden, välfärdsstaten eller bara den goda smaken från dess snara undergång.

Fortsätt läsa ”Mikael Jalving: ”Minoriteter är fina, majoriteten är grym””