Jag erkänner. Jag är partisk. Jag är en av dem som har räddats. När jag läser att man skjuter på ambulanshelikoptern vill jag döda.
En ambulanshelikopter flyger i skytteltrafik mellan Gotland (som är en ö i Östersjön, för de som har missat det, till exempel de miljöpartister som tycker att man ska åka tåg hit) – och Karolinska sjukhuset i Solna. Helikoptern räddar liv varje dag.
Richard Sörman är docent i romanska språk och var fram till 2015 lektor i franska. Sedan en tid tillbaka skriver han regelbundet krönikor på sajten Det goda samhället. Här är hans senaste, om vänsterns klagomål på debattklimatet – som de själva har gjort allt för att förstöra.
”Motståndet mot det tidigare så dominerande vänsterperspektivet drivs nu med ett mycket större självförtroende. Människor vågar säga vad de tycker, och de vågar visa att de är arga.”
Richard Sörman.
Av Richard Sörman
Många klagar just nu på det polariserade debattklimatet: vi måste kunna diskutera med varandra, säger man, vara sakliga och nyanserade. Jaha? Låter det så nu? Tills helt nyligen gick det minsann bra att avfärda sina motståndare med nedsättande epitet som populister, rasister och fascister. Börjar det gunga under fötterna? Känns det inte bra? Ska vi prata? Gärna.
Det här är den andra artikeln av engelsmannen Joe Slater (pseudonym) om åsiktsförtrycket i de nordiska länderna, nyligen publicerad på den brittiska alternativsajten Going Postal.
Artikeln handlar om det mediedrev som piskades upp mot den norske bloggaren Peder Jensen, känd under pseudonymen Fjordman, i samband med Anders Behring Breiviks massmord på 77 personer i Oslo och på Utøya den 22 juli 2011.
Peder Jensens ”brott” var att han, utan egen vetskap, blivit citerad av en massmördare. Av fara för sitt eget liv tvingades han i landsflykt.
Karikatyr av Fjordman i NRK. I tv-programmet ”Trygdekontoret” framställs han som en multihandikappad nazist. Norska media gaddade ihop sig i ett statligt sanktionerat karaktärsmord på bloggaren som jagades i landsflykt ut ur Norge.
By Joe Slater
“All the routines of daily life are affected. You choose between being spat on in public places or staying at home. You are completely exposed. It suddenly becomes quiet all around you.
Friends you have known for many years cut themselves off, acquaintances walk on the other side of the street, colleagues turn their heads away and it is suddenly hard to find somebody to have lunch with.
When you are exposed to a smear campaign, you will never be the same again. If you have not had that experience, you cannot imagine how it is.”
Bruce Bawer, amerikansk författare bosatt i Norge sedan många år, ger i en salt betraktelse sin bild av Sverige, av islamiseringen, våldtäktsepidemin, 70-åringar som åtalas för HMF och återvändande IS-terrorister som belönas för mord och våld med speciella förmåner. Jag har översatt Bruce Bawers krönika, ursprungligen publicerad på PJ Media.
Bruce Bawer
Av Bruce Bawer
Jag skulle kunna skriva om Sverige varje vecka. Varje dag. Varje timme. Av skäl som kommer att analyseras av historiker under en lång, lång tid – förutsatt att Västvärlden inte blir så genomislamiserad att objektiv historisk granskning blir ytterligare omöjliggjord – har svenskarna valt en väg mot kulturellt och samhälleligt självmord som ställer alla andra länder i skuggan.
Barn som far illa kan och ska omhändertas av socialtjänsten och få möjlighet att växa upp i familjehem. Men inför föräldrar som drivs av ideologisk extremism står sjukvård och socialtjänst illa rustade. Ingen har ens vetat om att den lilla flicka som var nära att dö av svält existerade, eftersom hennes födsel inte var registrerad. Föräldrarna vill leva som ”nomader”, helt utanför samhället.
Flickan vägde 6,3 kilo när hon kom in till sjukhuset, nästan bara halva normalvikten. Bilden är tagen några månader tidigare och utlagd på pappans Instagramkonto.
Fallet med den 1½ år gamla flicka som befann sig i ett akut livshotande tillstånd på grund av undernäring när hon kom in till Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg har väckt stor uppmärksamhet. Hur kan sådant hända i Sverige?
Den lilla flickans föräldrar vill leva som ”nomader” och ”världsmedborgare” och stå helt utanför det svenska samhället. Barnet har utsatts för långvarig svält på grund av föräldrarnas ideologiska övertygelse och extrema levnadssätt. Föräldrarna tror att man kan leva på luft.
Malmö är Sveriges mest misslyckade stad. Malmö är paradexemplet på vad mångkultur och massinvandring leder till: en social och ekonomisk katastrof. Mer än halva befolkningen har utländsk bakgrund.
Staden skulle gå i konkurs i morgon om den inte hölls under armarna av mer än 5 miljarder kronor i bidrag från övriga kommuners skattebetalare.
Malmö är vänsterns dröm omsatt i praktiken. Så här ser deras idealsamhälle ut.
Malmö är globalisternas dröm.
Det är precis så här de vill se resten av Sverige och resten av Europa om vi ger dem makt att fortsätta sin samvetslösa förstörelse av det land och den kontinent vi känner.
Alla älskar goda sagor med lyckligt slut. Vissa älskar dem så mycket att de är beredda att stöpa om verkligheten till en saga. I sagans värld kapas alla förtöjningar till realiteter, och barn tilldelas en magisk roll som bärare av den absoluta oskulden och godheten.
Aktivismjournalistik. Mohammed Skråmo, ettårig son till IS-terroristerna Michael Skråmo och hans fru Amanda Gonzales. Dagens Nyheter är en av de flitigaste aktivisterna med agenda att förvandla mördarsekten IS till en snyfthistoria om oskyldiga barn.
Ni har säkert sett bilden på ettårige Mohammed Skråmo, yngste son till de döda IS-terroristerna Michael Skråmo och hans hustru Amanda Gonzales. Vem kan vara oberörd av ett litet barns vädjande blick? Men bakom de rörande bilderna finns en avsikt, ett cyniskt spel där barn utnyttjas och etiska barriärer sprängs.
Medias kampanj för att ta ”hem” IS-terroristernas barn har spårat ur fullständigt. Föräldralösa barn används som verktyg i ett samvetslöst spel som gynnar mördarsektens mål att fortsätta bygga sitt ”kalifat” och fortsätta slakta ”otrogna”.
Regeringen har gjort klart att den vältrar över ansvaret för en lång rad underlåtenhetssynder och misslyckanden på den sista och svagaste länken i kedjan; socialsekreterarna.
IS-terroristen Michael Skråmo hyllar mördarsekten IS tillsammans med ett av sina sju barn. Sedan Skråmo och barnens mamma dött är barnen föräldralösa och används som spjutspetsar i medias kampanj för att få ”hem” alla IS-barn.
Omedvetenheten är det som skrämmer mig mest. Än en gång kidnappas en debatt med livsavgörande konsekvenser av aningslösa, destruktiva krafter. De som styr debatten om IS-barnen skyr fakta och kunskap som pesten och agerar utifrån okunnighet, grundlösa myter och egoistiska motiv. Deras omedvetenhet kommer att få allvarliga konsekvenser för oss alla.
Jag har tidigare skrivit om IS-barnen här och här. Jag hade hoppats slippa skriva mer om dem, men medias och regeringens agerande är så uppseendeväckande ansvarslöst att det inte kan få stå oemotsagt.
Det finns en gräns för varje civilisation när den inte längre kan kallas civilisation. Sverige har passerat den gränsen på en mängd områden, men låt oss för enkelhetens skull välja ett exempel: elvaåriga Ebba Åkerlund som dödades i ett islamistiskt terrordåd av den illegale invandraren Rakhmat Akilov för två år sedan.
Låt oss vidare utgå ifrån att gränsen mellan civilisation och icke-civilisation framför allt handlar om anständighet.
Elvaåriga Ebba Åkerlund dödades av en islamistisk terrorist när hon var på väg hem från skolan. Hennes grav skändas gång på gång av en 59-årig polsk medborgare som inte döms till utvisning.
Den svenska staten skyddade inte Ebba Åkerlunds liv. Den har heller inte velat skydda hennes grav från skändning och brott mot griftefriden. Hela den kedja av händelser som drabbat Ebba Åkerlund och hennes anhöriga vittnar om en total frånvaro av ansvar och anständighet i det svenska samhällssystemet.
Pressen ökar på den svenska regeringen att ta hem IS-terroristernas barn. Public service med SVT i spetsen liksom Dagens Nyheter trappar nu upp sina snyftkampanjer i syfte att dra åt tumskruvarna på regeringen. Frågan är inte om utan hur IS-barnen ska kunna komma till Sverige. Enligt Säpos beräkningar handlar det om cirka 80 barn som antingen har tagits med till stridsområdena av sina föräldrar eller fötts där.
Tisdagskvällens inslag i SVT Aktuellt (cirka en minut in i sändningen) är ett hårresande exempel på omdömeslös journalistik med klart politiska syften.
Gårdagens inslag i SVT Aktuellt om Patricio Galvez och hans sju barnbarn visar att SVT än en gång väljer ansvarslösa snyftkampanjer som metod för att uppnå politiska mål. I det här fallet att tvinga regeringen att hämta IS-terroristernas barn.https://t.co/grpq27G6yB#svpol
Inslaget handlar om Patricio Galvez, chilensk invandrare i Sverige och morfar till sju barn som befinner sig i ett kurdiskt läger i norra Syrien sedan båda deras föräldrar dödats.
Julia Caesar 