Kategori: Feminism

När Jordan Peterson fick Annie Lööfs värld att rämna

Det skulle bli en vanlig, lättsam tv-show, var det meningen. En sådan som passar på fredagar när folk har fredagsmys och dricker vin och helst inte vill bli påminda om något komplicerat eller obehagligt.

Fredrik Skavlan har ägnat sig åt lättsamma tv-shower i näst intill en evighet. Alldeles för länge, han har urartat till en kliché. Konceptet är inarbetat och lätt att driva med, som i den här norska parodin.

Föga anade Skavlan att programmet den 26 oktober skulle bli en parodi på honom själv när han bjöd in den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B. Peterson som gäst till sin tv-show. Dessutom bjöd han in centerpartiets partiledare Annie Lööf.

Fortsätt läsa ”När Jordan Peterson fick Annie Lööfs värld att rämna”

Skrikvänstern äter sig själv

Hon intar den offentliga scenen som om det är självklart att just hon ska hålla i taktpinnen och dirigera föreställningen. Hon är övertygad om att hon har rätt att sabotera ett demokratiskt torgmöte. Omkring sig har hon samlat en mobb av invandrare. De utgör de ynkliga trupper hon har lyckats skrapa ihop. Invandrarna är hennes nyttiga idioter i vänsterns kamp mot yttrandefrihet.

Alternativ för Sveriges torgmöte i Uddevalla den 30 augusti. Kvinnan i röd jacka är vänsterpartisten och kommunfullmäktigeledamoten Ewa Espling, 56, som hetsar och dirigerar en stor grupp invandrare för att störa mötet.

Vi befinner oss i Uddevalla. Det är torsdagen den 30 augusti 2018, mitt i valrörelsens slutskede. Det nya partiet Alternativ för Sverige håller ett av 50 offentliga torgmöten under sin valturné i hela landet. På varje plats har människor mött upp för att lyssna på vad ett nytt parti har att säga, och på varje plats har de tagits emot med applåder och entusiasm.

Fortsätt läsa ”Skrikvänstern äter sig själv”

Musikaliska anteckningar 23. Musik och politik.

Först spetsar jag öronen. Undrar om jag hörde fel. Har rattat in Alternativ för Sverige för att lyssna på ett av deras 50 torgmöten i hela landet (utom Gotland) och bilda mig en uppfattning om vad ett nytt politiskt parti vill göra för Sverige.

Men nej – jag hör inte fel. Ut över torgen i svenska städer 2018 ljuder Ulla Billquists röst: ”Säg det med ett leende”, inspelad i juni 1940.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 23. Musik och politik.”

Det största hotet mot sexuella minoriteter är islam

Titta på den här bilden! Vad är det partiledarna i sjuklövern håller  på med?

Sjuklöverns partiledare agerar nyttiga idioter åt media och extremvänstern. De låter sig lånas till precis vad som helst bara det gagnar deras egna intressen för tillfället.

Fortsätt läsa ”Det största hotet mot sexuella minoriteter är islam”

Det här pratar inte politikerna om i Almedalen

Innehållet i den här artikeln kommer vi garanterat inte att höra ett enda ord om under den pågående politikerveckan i Almedalen, Visby.

Texten är en ledare, skriven av Ann-Charlott Altstadt och publicerad i Göteborgs-Posten. Eftersom tidningen låst texten återger hon den nu på Facebook. Altstadt skriver om en av våra största icke-frågor; vad som händer när två ideologier, antirasism och feminism, frontalkolliderar.

Ann Charlott Altstadt, ledarskribent Göteborgs-Posten.

Våldtäkterna i exempelvis Malmö leder inte till feministisk vrede exempelvis i form demonstrationer, manifestationer och kravlistor till politiker och polis, skriver Ann-Charlott Altstadt, och gör en glasklar analys av varför det är så.

Fortsätt läsa ”Det här pratar inte politikerna om i Almedalen”

Gästinlägg av Mats Dagerlind: I ett fritt land får man kritisera någons val av religion

Mats Dagerlind.

Mats Dagerlind, politisk chefredaktör och ansvarig utgivare för Samhällsnytt, tidigare Avpixlat och Politiskt Inkorrekt, är säkert välbekant även för mina läsare. Han skrev nyligen en krönika på Samhällsnytt om ”en av Sveriges skenheligaste journalister”, Dagens Nyheters agendareporter Niklas Orrenius, som jag tycker är så bra att den bör läsas av så många som möjligt. Med Mats Dagerlinds tillåtelse publicerar jag krönikan här.

Niklas Orrenius, agendareporter på Dagens Nyheter. Till hans meritlista kan läggas att han var en av de journalister som tillsammans med fotografer utsatte mig för upprepade, oannonserade hembesök i syfte att röja min identitet och hänga ut mig.

Niklas Orrenius är en av Sveriges mest skenheliga journalister. Hans texter dryper av förställd empati, men bakom den närmast pekoralt goda fasaden döljer sig en person som inte drar sig för att begå hemfridsbrott hos sjukpensionerade journalister som inte rättat in sig i det vänsterliberala ledet. Han bär dessutom mer eller mindre ensam ansvaret för att äldre svenskar i södra Sverige fortfarande får sina liv förstörda av de cyniska romska åldringsbrottsligorna.

Fortsätt läsa ”Gästinlägg av Mats Dagerlind: I ett fritt land får man kritisera någons val av religion”

Tack Allah för att du gav mig en batikhäxa!

Två svenska män skriver om sin verklighet. Båda i 40-årsåldern, båda med erfarenheter, tankar och känslor kring det Sverige vi lever i 2018.

De formulerar sig olika, den ene på prosa, den andre i diktform. Men hos båda finns ett främlingskap, en stark känsla av overklighet i en tid och ett land där allting har förändrats snabbare och mer genomgripande än någon annanstans i historien.

Personerna på bilden har inget samband med texten. Foto: Privat.

Fortsätt läsa ”Tack Allah för att du gav mig en batikhäxa!”

Vad en broschyr säger om Sverige

Allt fler stora media slopar aprilskämten. De har helt enkelt blivit för svåra att särskilja från den vanliga nyhetsrapporteringen.

”I en värld där det blir allt svårare att skilja sanning från osanning väljer Göteborgs-Posten att inte publicera något aprilskämt i år” skriver Christofer Ahlqvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för G-P.

Fortsätt läsa ”Vad en broschyr säger om Sverige”

Facit av radikalfeminismen: ”Så många förstörda liv”

Kvinnokampen i USA, ”Women’s Liberation”

Alla som kan sin feminismhistoria vet att det började med Betty Friedan, Kate Millett och Germaine Greer. Det var deras insatser som var startsignalen för ”Womens’ Lib” (Womens’ Liberation Movement), som med början på 1960- och 70-talen skulle komma att sprida sig över hela den icke-muslimska världen.

Betty Friedan (1921-2006) var först med sin bok ”Den feminina mystiken” (1963). Sedan kom Kate Millett (1934-2017) med ”Sexualpolitiken”(1970), samtidigt som australiensiska Germaine Greer (född 1939) med
”Den kvinnliga eunucken”.

Fortsätt läsa ”Facit av radikalfeminismen: ”Så många förstörda liv””

Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen

Orestes förföljs av furierna. Motiv ur en grekisk tragedi, skriven av Aischylos (525-456  före Kristus). Målning av William-Adolphe Bouguereau (1825 – 1905).

Varför är så många kvinnor så arga på män? Vad bottnar feministers raseri och hat mot män i? Varför känner sig så många kvinnor som offer, trots att de har samma rättigheter och möjligheter som män? Varför känner sig kvinnor så ofta förfördelade?

Tänk dig Västvärlden som en teaterscen. Tänk dig att du ingår i en pågående teaterföreställning. Som de flesta andra har du bara råkat hamna där, men du börjar inse att rollistan och handlingen är uppgjorda sedan länge. Tänk dig att du upptäcker att regissören heter Karl Marx (1818-1883), återuppstånden från de döda och hyllad av människor som ingenting har sett, ingenting hört och ingenting har lärt av de katastrofer som har iscensatts i hans namn – inte heller av de mer än 100 miljoner människoliv som har offrats åt honom.

Fortsätt läsa ”Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen”